Denna blogg växer och uppdateras med ny och ehhm.. hetare address..

Kära alla som har följt inläggen på denna blogg. För att kunna förbättra och utveckla sidan så har jag valt att lägga upp den på en egen domän. (en www-address…) Du kommer därför att kunna följa framtidens alltid lika aktuella, angelägna och elegant formulerade inlägg på addressen: www.johanocensurerat.se 

Du får gärna lägga till länken i dina favoriter och jag är som alltid enormt tacksam för kommentarer och förslag..

Smarta strategiska tips till en relativt nyvald Mona Sahlin..

Här är ett par strategiska råd för att hjälpa Mona konsolidera sin plats i svensk politik under den första, viktiga tiden som nybliven partiledare.

1: Trots arbetarrörelsens gamla slogan ”jag vet inte mycket om politik – men blodet är rött och hjärtat sitter på vänster sida” så känns det rödfärgade håret inte helt rätt.. Vi lever i en högkonjunktur – for gods sakes. Det är ju naturligtvis bara… just det.. blekt hår som ger lite credd just nu..

2: Varför inte skaffa lite schysst kitt? Att rekommendera är en diskret Luis Vuitton-liknande väska med LV-loggan omgjord till SAP istället. Ett par sjyssta mackor med den ovannämnda SAP-loggan förgylld eller ännu hellre diamaninfattad på skalmen kan också vara en idé. Detta tips kommer garantera dig stöd bland den yngre arbetar/medelklassen som alla ju vill se ut som Ebba von Sydow eller Kökis-tjockisen..

3: Hör av dig till Alex Schulman och Hugo Rehnberg så kan de säkert ordna lite spaltutrymme i Stureplan.se respektive Pause. Just det ja, Alex har ju slutat men Hugo är kvar.

Kostnad?: Bara lägre moms på tidningar som har mer än 95% bilder, reklam för Tiger och dåligt korrlästa texter i sig. Vi, Arbetaren och Norrskensflamman – who needs it?

Prio 4: Skaffa bättre boende eller som det numera heter, skaffa sjysst Crib. Inse att radhuset i din barndoms Nacka inte kommer inge fotsoldaterna någon respekt – tvärtom. Vi vet alla att stora östermalmsvåningar eller centralt belägna palats inte heller räcker särskilt långt för ”så bor ju nästan alla andra” – inklusive Fredrik. Nä, den enda boendeformen som verkligen inger respekt är att bebo en herrgård, helst nybyggd, – varför inte i södermanland på tillräckligt nära/långt avstånd från Stockholm. Ett införskaffande av denna typ av bostad kommer kanske inte älskas av gräsrötterna men vad spelar det för roll – valet är ju över. Dessutom så kommer de ju enligt gammal den gamla socialdemokratiska arbetarpraktikan flockas till den socialdemokratiska follan efter fyra år med Axén-Olin, Bildt och Adelsson-Liljeroth.

Prio 5: Skaffa en mer presentabel Make. Handen på hjärtat. Bosse är väl inte vad du i din SSU-ungdoms stunder drömt om? Förvisso är han VD för ett stort företag i S-mediabranschen men det är ju inte direkt Bonniersfären vi talar om..

Kolla: Äntligen en extreme makeover värdig den nya svenska socialdemografiska kartan som väl i korthet bara innehåller en enda klass: En tjock svensk medelklass med en extrem lust för bling.. Så var det sagt..

Mona och Fredrik: Två människor – en tanke..

Såhär en tid efter Monas tillträde som partiledare för socialdemokraterna kan det vara intressant att undersöka hennes politiska persona lite närmare. Massor har ju skrivits om hennes politiska missar, (se http://johanlj.wordpress.com/2007/03/16/new-moona-on-monday-ohhm/   ) men förvånansvärt lite har handlat om hennes politik. 

Är det för tidigt att göra sig en bild av Monas nya partiledarlinje? Gör Monas ökänt pragmatiska läggning henne alltför oförutsägbar?

Nej, förmodligen inte. Genom att titta närmare på några av Monas symboliska ställningstaganden under den senaste tiden kan vi få en antydan på vilken politik som vi kan vänta oss:

1: Sahlin har varit riksdagsledamot eller Socialdemokratisk minister  i 25 år. Det är med andra ord ingen amatör. Förutom att vara känd för sitt slarv så är Mona mest känd som en ”socialliberal” socialdemokrat – ett koncept som länge varit impopulärt i stora delar av hennes parti. Det sägs ju att det är svårt att lära gamla hundar sitta. Vad gäller Mona så kan man därför vänta sig att hon kommer fortsätta på den invanda stigen. I den meningen liknar hon också företrädaren Persson som ju även han var känd som en rätt reformistisk sosse..

Skall man överanalysera detaljer så har Sahlin vid ett par tillfällen sedan hon blev partiledare låtit visa upp sig med Wanja Lundby-Wedin – LO:s ordförande. I detta sammanhang är Sahlins öppna stöd för kollektivavtal en tydlig eftergift till den traditionalistiska vänsterflygeln inom partiet. Hon visar på detta sätt att både partiet och LO är fast beslutna att fortsätta sitt samarbete. Detta är än viktigare då Sahlins motståndares främsta vapen av tradition varit att hon inte engagerat sig tillräckligt i fackförbundens lönekamp. Samtidigt har Sahlin redan hunnit kalla socialdemokratin för en ”frihetsrörelse”. Med detta menar hon till att allas valmöjligheter måste garanteras (yeah right..). Dessutom har hon också gjort klart att hon vill karakterisera Socialdemokraterna som det nya partiet för entreprenörer. Detta har hon dock gjort på sitt alldeles egna socialdemokratiska sätt, d.v.s. genom att precisera att de flesta entreprenörer inte tjänar mer än en vanlig löntagare..

På ett antal viktiga punkter kommer dock Monas politik sannolikt skilja sig från företrädarens: 1: Sahlins partiledarskap innebär att ”feminiseringen” av partiet kommer intensifieras. Detta i synnerhet som även partisekreteraren (Nr. 2) också är en kvinna (Marita Ulvskog) och dessutom en av de mer radikala vänsterfeministerna i partiet. Kanske låg det en symbolik i att bland det första Sahlin gjorde som ny partiledare var att hedra en annan viktig kvinna i partiet (Hon begav sig till Anna Lindhs grav). Lindh var ju som bekant den socialdemokratiska kronprinsessan och hade idag med all säkerhet innehaft Sahlins position om hon inte blivit mördad 2003. Dessutom har Sahlin gjort en annan kvinna – Margot Wallstöm, till sin parhäst i den för partiet viktiga och konfliktfyllda europafrågan

2: Vad gäller Europapolitiken så har den under Perssons tid karakteriserats av en nja-politik.. Partitoppen har varit öppet Europapositiv medan gräsrötterna varit väsentligt mindre glada åt EU-tanken. Nu verkar det dock som det är slut på denna ambivalens. Mona Sahlin har gjort klart att Socialdemokraterna numera är ett EU-positivt parti.

Det finns med andra ord en passande term för svensk politik 2007: triangulering.. För de som inte vet vad triangulering betyder så kan jag säga att det betyder.. eller.. nej..Vill ni veta vad det är så får ni läsa mitt senaste inlägg: http://johanlj.wordpress.com/2007/04/02/moderaterna-och-socialdemokraterna-sympatiskt-flugpapper-pa-politiska/

Moderaterna och socialdemokraterna = sympatiskt flugpapper på politiska..

I mitt inlägg publicerat den 24 mars 2007 (Hotet från underjorden VIII.. Starring: Fredrik Reinfeldt), diskuterade jag Reinfeldt, hans Moderater och det fenomen som av vissa kommit att kallas ”moderatdemokratiska arbetarpartiet”. Jag upprepade kanske alltför många gånger att de ”Nya Moderaternas” advent är bland det största som hänt i det demokratiska Sveriges politiska liv.  

Om man läser detta med kritiska ögon (som om..) kan man få för sig att jag tillskriver Reinfeldt politikens motsvarighet till upptäckten av hjulet när han bestämde sig för att lägga om partiets ideologiska inriktning. Ingenting är dock mer fel. För relativt nära oss i tid och rum har samma stunt gjorts med precis samma framgång. Den typ av politisk kursändring som Reinfeldt gjort till sin har till och med ett eget namn: ”triangulering”. Triangulering kan närmast definieras som konsten att apa efter sin politiska motståndares dagordning och därigenom ”stjäla” deras populära ståndpunkter i de politiska frågor som väljarkåren gillar mest hos dem. I industrisammanhang skulle det nog närmast kallas för piratkopiering.. 

Andra lyckade exempel på triangulering är Bill Clintons segerval 1993 då han i sin retorik började använda uttrycket ”the era of big goverment is over” och därmed närmade sig Republikanernas mer liberala/konservativa syn på statens roll i medborgarnas liv. Eller varför inte Tony Blairs storseger när New Labour (Nya Moderaterna…) valde att anamma Thatchers traditionella högerpolitik 1997. I Danmark lyckades Anders Fogh-Rasmussen med samma bedrift. När han 2001 blev partiledare för högerpartiet Venstre tog han snabbt över Socialdemokraternas politik i många frågor. Resultat? - Även han blev vald till statsminister.. 

Dessa fyra ledare och de politiska partier som de skapat delar sinsemellan flera kännetecken: Man lägger allt mindre vikt vid ideologi som partiets grundsten– vet någon förresten vad Reinfeldt kallar sitt nya politiska koncept?. Man ser till att snabbt skapa en stark toppstyrning inom partiet med efterföljande reducering av gräsrötternas betydelse. Man börjar skamlöst flirta med olika intresseorganisationer, dels för pengar, dels för politiskt-praktiskt stöd.. Man behöver väl knappast nämna att de politiska målen allt mindre knyts till vissa grupper (ex. Arbetare/höginkomsttagare) utan bygger mer på en större ”nationell” agenda med betoning på ekonomiska frågor (Sveriges långsiktiga ekonomi måste stärkas).

Om man kan tala om logiskt tänkande inom politiken så är det just detta: att styra partiets politik mot opinionen – bort från ideologiska låsningar. – Allt i syfte att tilltala fler väljare..

Som vi kan se så har det ofta visat sig vara ett väl fungerande koncept – det fungerade ju på oss..

Skillnaden mellan en borgerlig och en socialdemokratisk valseger..

Under Göran Perssons tio år vid makten växte den svenska produktiviteten med i snitt 2,5 % per år. Exporten ökade med 6 % per år. Bruttonationalprodukten har under de senaste åren 2004/2005 ökat med mer än 3 % per år. Inflationen har under en längre tid varit mindre än 1%. De senaste åren har statsskulden för första gången sedan 1995 fallit under 50 % av bruttonationalprodukten.

Svaret på rubrikens fråga är nämligen just dessa siffror. Det är denna gång inte ett fallfärdigt bygge som den nya borgerliga regeringen tar över – till skillnad från de senaste tre (3!) företrädarnas valsegrar. För borgerliga valsegrar har av tradition vunnits i skuggan av ekonomiska kriser. Vid tiden för vinsten i valet 1976 led Sverige ekonomiskt i sviterna av oljekrisen som börjat 1973-74. 1979 fick de borgerliga återigen avnjuta en oljekris efter att Shahens iran gjort revolution.1991 fick Bildt-regeringen hantera baksmällan efter 1980-talets ekonomiska excesser med lånekaruseller och investeringsyra.

Vad var det då som fick svenskarna att rösta på Alliansen i valet 2006?

I valet 2002 fick moderaterna 15 % av rösterna mot 40 % för Socialdemokraterna. 2006 hade Moderaterna 26 % av rösterna – deras bästa resultat sedan 1928. Det finns många anledningar till Alliansens valseger. Bidragande orsaker är  Reinfeldts ungdom, lugn och smidighet som står i stark kontrast till vad många upplevde som gubbighet, arrogans och hätskhet från företrädaren Perssons sida. Reinfeldt har ju dessutom varit klok nog att uppmuntra en mediabild av honom som en man som alla andra och därtill med enkel smak. Han är precis som hans väljare fast bättre, helt enkel.. Denna låga medelklassprofil skiljer honom radikalt från hans företrädare med sin nyutvecklade godsägaridentitet. Reinfeldts diskussionston är konsensuell och horisontal där perssons är hätsk och mästrande.

Trots detta så står nog den viktigaste förklaringen till Alliansens seger att finna i följande sanning: Genomsnittssvensken är inte beredd att helt släppa tanken på välfärdssamhället med dess folkhemsideal. Systemet har med åren blivit för djupt rotat i det svenska medvetandet. Carl Bildts regering underskattade denna politiska sanning och fick betala dyrt i form av en svidande valförlust efter bara en mandatperiod.

Glädjande nog verkade det som Reinfeldt, tills nyligen, inte hade några illusioner vad gäller denna gamla sanning – till skillnad från sin borgerliga företrädare Carl Bildt. – Inga nyliberala visioner alltså. Istället tycktes det som om Moderaterna under Reinfeldts ledarskap till stor del övergivit sitt forna nedskärningsprogram. Den gamla agendan med  signifikativa besparingar/nedskärningar av sociala utgifter och stora skattesänkningar var borta. Reinfeldts lösning: -  Istället för att bygga ett helt nytt system ovanifrån skall regeringen Reinfeldt effektivisera det existerande systemet och på olika sätt motivera svenskarna att arbeta, något som man gör genom att sänka inkomstskatterna för de lågavlönade och långtidsarbetslöshetsförsäkringen.

Så lät det i alla fall under valrörelsen. Senaste tidens beslut om slopad förmögenhetsskatt är ett steg i motsatt riktning – i alla fall symboliskt. Vi får hoppas att vi inte kommer få se så många fler avsteg från den nya moderata filosofin. Det skulle i så fall vara ödestigert för Reinfeldts politiska trovärdighet..

Hotet från underjorden IX eller Fredrik Reinfeldt starring i “Jakten på regeringens försvunna socialliberalism”

Tanken är god. – Att genom ett avskaffande av förmögenhetsskatten söka övertyga svenska miljonärer och deras konton att stanna kvar i Sverige. Som det ser ut nu så är risken överhängande att de förr eller senare kommer spendera sina ofta surt förtjänade tillgångar i Schweitz, Luxemburg eller Storbritannien. So far – so good, alltså..

Då är det enda återstående problemet symboliken i förslaget. I synnerhet mot bakgrund av den något okänsliga finansieringen, d.v.s. sänkt avdragsrätt för de som pensionssparar mer än 1000 kr./månad. Regeringens agerande riskerar att ytterligare mobilisera en presskår som sedan den borgerliga valsegern hösten 2006 tycks uppleva en ny 68-revival. Redan tidigt igår satte SVT 1 ribban genom att i nyheterna (!) deklarera att regeringen ”tar från de fattiga och ger till de rika”, något som med vissa förbehåll är sant. Särskilt känsligt blir det eftersom Reinfeldt i valrörelsen betonade att hans politik särskilt skulle syfta till ge de lågavlönade mer pengar i fickan. För ett parti som frånsett sin partiledare brottas med en nyliberal nidbild så är utspelet om slopandet av förmögenhetsskatten därför extremt känsligt.

Det hela blir ännu olyckligare av en rad strategiska missar under senare tid. Inte minst i form av (Stockholmsmoderaternas) Mikael Odenbergs osmidiga avlyssningsförslag, det uppskjutna högkostnadskyddet för tandvården o.s.v. Antingen får man anta att taktikern Reinfedt sätter sitt hopp till att svenskarna 2010 skall ha glömt den senaste tidens små undantag från den nya moderatfilosofin eller så har koalitionspartern Kristdemokraterna och Stockholmsmoderaternas underavdelning av Skattebetalarnas Förening till slut fått sin vilja igenom. Det är enda sättet att förklara hur ett förslag som så garanterat kommer reta stora delar av allmänheten kunde klubbas igenom.

Nu skall det dock sägas att de som lägger undan 20 000/år i pensionssparande oftast är medel- eller höginkomsttagare samtidigt som många bland dem vars förmögenhetsskatt försvinner ofta är äldre personer som äger villor och fastigheter med höga taxeringsvärden.

Icke desto mindre så finns det i politiken några få eviga sanningar. Att det alltid kommer finnas fler fattiga än rika är en av dem, – (Denna regel är speciellt viktig Sverige). Den som vill mer än bara överleva i svensk politik måste lära sig att man aldrig kommer vinna några val enbart på att tilltala den mindre kategorin. Reinfeldt har förstått denna gamla politiska sanning – nu återstår det att se om detta gäller resten av Moderaterna och den borgerliga regeringen. För de närmaste tre åren handlar det inte om ideologi, det handlar om vem som kan vinna nästa val i ett politiskt landskap där de ideologiska skiljelinjerna är mindre än någonsin. Då räcker det definitivt inte att bara tala till den mindre av de två grupperna..

Konsten att göra en italienare..

EU-relaterad korruption finns den? Det är misstänkt sällan man hör talas om den. Idag kan dock DN ( http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=633570 ) rapportera att tre italienska medborgare anhållits. Två av de anhållna arbetar i Bryssel inom EU-maskineriet och en har anknytning till fastighetsbranschen.

Misstankarna gäller att de tre männen i utbyte mot mutor skall ha gynnat vissa fastighetsbolag vid olika upphandlingsförfaranden. I vissa fall handlar det om  betydande upphandlingar – bland annat om kontrakt för installation av säkerhetssystem i EU-kommissionens kontor i de olika medlemsstaterna. En närmare genomläsning av fakta för tankarna till.. ehumm.. södra Italien.. Där är just uppgjorda företagsupphandlingar (s.k. calls for proposals) den kanske mest populära formen av organiserad kriminalitet.. Du betalar maffian och om du betalar tillräckligt mycket så får du upphandlingskontraktet. Hur går det till? Ja.. förmodligen genom något slags övertalning av tjänstemannen ansvarig för upphandlingen.. Enough said..

Det hela är mycket enkelt – fast på ett italienskt vis. Att det skedda tas på allvar från EU:s sida är av naturliga själ helt klart. Undersökningen omfattar vid sidan av misstankar om mutor av EU-tjänstemän också upprättandet av en kriminell organisation (Ähumm..), brott mot yrkessekretess, brott mot regler vid offentliga anbudsförfaranden och förfalskning. – En diger lista alltså. Det framgår ju med all tydlighet att EU-topparna är livrädda för att den organiserade kriminaliteten fått in en fot i EU-strukturen.

Själv arbetade jag under några regniga år nere i Bryssel där jag fick en viss insikt i de mindre seriösa EU-konsulternas tillvägagångssätt. Jag kom under en middag att samtala med en man som var ansvarig för ett stort italienskt universitets EU-relaterade aktiviteter. Hans förslag:  Att ta in mig som extern expert i ett av hans Europeiska projekt.

Så långt, så väl,  men den faktiska delen av projektet var redan slut. Dock hade man inte använt upp hela projektbudgeten för externa experter. Om jag ville bli uppskriven som expert i kostnadsredovisningen så kunde man därför slå två flugor i en smäll; Pengar till mig och.. jodå, pengar till honom – utan att arbeta en enda minut.. Han föreslog påfallande öppenhjärtligt att vi helt enkelt kunde dela lika. Italienaren berättade vidare att han hade sysslat med denna typ av bedrägerier under hela sin tid som ansvarig för sitt universitets  EU-aktiviteter - d.v.s. nästan 10 år (något som visade sig vara sant vid närmare efterforskningar) och enligt honom var risken för upptäckt minimal av två orsaker. 1: den Europeiska Kommissionen hade varken tid eller resurser att göra mer avancerade översyner av projektbudgetarna. 2: Kommissionen ville ogärna ha tillbaka utbetalade projektpengar eftersom det skulle ge leda till att de tilldelades mindre resurser för det nästkommande budgetåret.

Needless to say tackade jag artigt nej varpå italienaren fortsatte sin rekryteringsrunda för EU-bedragare i Bryssel. Icke desto mindre var mötet ett bevis på den korruption som lätt frodas i stora decentraliserade politiska organisationer – d.v.s konsten att göra en italienare.. 

Stureplanocensurerat.com eller “Konsten att säga vad man vill om vem man vill utan att stå för konsekvenserna”..

För ett par dagar sedan tog jag upp den uppslitande kontroversen kring sajten Stureplantelevision.se. Nu är det alltså dags för nästa.. Denna gång handlar det om bloggen stureplanocensurerat.blogspot.com/ . 

Bloggen presenterar (som titeln antyder) skvaller om Stureplans och dess mest välbekanta ansikten. Upphovsmannen/kvinnan som ligger bakom den är givetvis ett stående debattämne. Nu tycks det emellertid som Stureplanocensurerat.com sedan några dagar har lagts på is – förmodligen p.g.a. alltför många polisanmälningar och öppna hot. Det är därför i skrivande stund oklart om den kommer fortsätta i framtiden. Med sin prettovulgära ton à la ”idag åt jag lunch i St: Tropez…” skulle många hävda att Stureplanocensurerat.com har kommit att förkroppsliga den rådande högkonjunkturens effekt på Stureplan.  Men vad har då gjort sidan så enormt populär?  

Jo, den erbjuder läsaren skvaller. – Skvaller modell grövre (och lägre, min anm..) om angelägna frågor som Stureplansgruppens nattklubbsansvarigas penisstorlek, deras underkädesval och sexuella vanor/preferenser. Stockholms innejournalister från  Expressen, Aftonbladet och TV 8 och  deras kokainbruk/missbruk är ett annat flitigt diskuterat ämne. Annars tar sidan på ett minst sagt öppenhjärtigt sätt upp andra heta ämnen. -Vilka runt Stureplan har pengar (eller inte. – i vilket fall de naturligtvis kallas Wannabees), vilka prostituerar sig, vilka har blivit våldtagna och vilka programledare har misshandlat sin hustru.  

Stureplanocensurerat.com är kort sagt som kvällstidningarna om än med två viktiga skillnader:  1: alla berörda nämns vid sina riktiga namn – inte sällan med sina kontaktuppgifter, address och inkomstdetaljer. 2: Allt som skrivs är enormt spekulativt. Några bevis framförs i det närmaste aldrig, med undantag för den vanliga: ”jag såg A****a K******n hångla med den då och då”..  

Här kan man se ett problem. För det krävs inte särskilt mycket för att misstänkliggöra någon - något som kommentarerna på bloggen visar med all önskvärd tydlighet.  

Kommentarerna är många och mycket av det som skrivs är säkert sant. – Men det andra då? 

Visst är det så de som viks ut ofta förekommer i media där de odlat en bild av sig själva som aningen ”larger than life”. Att det finns en tjusning i skvaller av typen ”34-årig dokusåpastjärna fast för narkotikabrott” känner vi till från kvällstidningarnas löpsedlar. Likaledes är det en gammal instinkt att försöka ta ned ”la jeunesse dorée” på jorden. Men steget från Expressens anonyma löp är enormt. De få gånger artiklarnas subjekt där nämns vid namn så är det i samband med rättegångar där all fakta finns disponibel i domstolarna.  

De frågor som stureplanocensurerat.com tar upp till ytan gäller naturligtvis ytterst yttrandefriheten och var gränserna för allmänintresset går. Problemet som Stureplanocensurerat.com i allt väsentligt förkroppsligar är att de moderna medierna ger även oseriösa användare en enorm räckvidd som ibland tillåter rena spekulationer att bli till sanningar. 

Ta bara min egen blogg till exempel…

Stå-upp i en alternativ värld – Eller vill du gå på stand-uppklubbssväng häng då med i.. ehhm.. Second Lifes gäng..

Ingen har väl undgått företeelsen Second Life. På 4 år har tjänsten vuxit till 4,970,651 invånare enligt hemsidan (ungefär som Norge eller Finland alltså..). Bevisligen räcker inte längre det första livet för den överurbana mannen/kvinnan. För Second Life går ut på att skapa sig en alternativ tillvaro med den skepnad och utseende du väljer. Du kan gifta dig, gå på psykoanalys eller varför inte bli politiskt aktiv? Nu kan alla göra en Göran – d.v.s. bli godsägare och tillbringa ändlösa nätter med att inspektera sina ägor.. En liten ö på cirka 6 hektar kostar ungefär 9000 kr. Dessutom tillkommer en månadskostnad på 1400 kr. för underhåll. Skall du vara riktigt storslagen så kostar en king-size ö cirka 35 000 kr.

Lite användarstatistik: 54 % av användarna är från Europa och 34.5 % från USA. 58,9 % av Second Life-invånarna är män. Medelåldern är 33 år. Dessa siffror skulle kunna få den cyniskt lagde att omedelbart anta att Second Life enbart är ett tillhåll för medelålderskrisande män som inte är tillfreds med sin tillvaro. Dessutom var cirka 10 % av besökarna i januari 2007 uppkopplade under 40 timmar eller mer. Fransmännen är aktivast med 12.7 % av användarna och Italienarna minst entusiastiska med ynka 1.93 %. Nu är Second life inte längre den orörda idyll du kanske hoppats på. Företag med framsynta reklamrådgivare har redan satt upp filialer, bland dem Adidas, Reebok och Nissan. Den sistnämnda har för övrigt etablerat en bilaffär där man kan köpa… ehhm… virituella bilar.. Annan kommers som erbjuds är hotell och nöjeskomplex. Reuters har dessutom en heltidsanställd som rapporterar till och från den riktiga världen.

Trots det stora antalet inskrivna är man fortfarande förhållandevis få i förhållande till potentialen – i synnerhet om man jämför med exempelvis World of warcraft-spelet som har 8,5 miljoner användare. Just det begränsade antalet aktiva gör att Second Life kan kännas en aning tomt även om detta förmodligen snart kommer ändras till det bättre. För allt hänger på att Second Lifes användargrupp utvecklas. Som med många användarbaserade system står och faller det med hur uppfinningsrik och kreativa dess användare är. För 2000-talets mediakonsumenter är allt annat än lojala användare utan har växlande smak och är mer än villiga att fortsätta vidare till nästa ”hype”. En annan risk är naturligtvis att ”big business” tar över och att det hela i slutändan bara blir ytterligare ett av alla marketinginstrument.

Varför inte gå in och registrera dig.. http://secondlife.com/ Promenera omkring i lugn och ro och utforska omgivningarna. Har du tur (otur!) kan du träffa en här icke namngiven (manlig) arkitekturdoktorand som gärna går och dansar på olika klubbar i form av en storbystad, ung färgad kvinna –(Crying Game? min anm..).

För att vidare befästa Sveriges position i IT-världen kommer Svenska Institutet öppna en virituell svensk ambassad i Second Life. Tills dess kan alla se fram emot att stå-upparen Magnus Betnér kommer uppträda på Second Life den 29 april. http://www.magnusbetner.com/ Betnér är en av alla de relativt…okej… otroligt(!) trista nya svenska stå-upparna. Frågan som man därför automatiskt ställer sig efter att ha sett honom uppträda är om det verkligen är strategiskt riktigt att låta Betnér showa som planerat den 29 april.

Jag kan ju inte garantera att han inte skrämmer bort fler potentiella Second Life-medborgare än han lockar…

Hotet från underjorden VIII.. Starring: Fredrik Reinfeldt

De nya moderaterna har blivit en jättesuccé – bryter man en över 70 år gammal politisk lag (att Socialdemokraterna vinner alla val alltså..) så har man gjort något rätt – i alla fall i väljarnas ögon. Vad har då själva fundamentet för Moderaterna (jag talar om MUF, svenskt näringsliv och liberala debattörer) lärt sig av valsegern 2006. Det hade varit roligt att kunna säga… någonting… men tyvärr.

Allt sedan konceptet med ”de nya moderaterna” lanserades så har man från de som borde vara allra nöjdast mest hört kritik mot partiets ideologiska mittenorientering ( även kallad ”sell-out” bland de allra hårigaste Muffarna). Kritiken på ledar/debattsidor är ofta hård och dess grund oklar. För första gången på 4380 dagar (12 år) eller för fjärde gången sedan 1936 (d.v.s. i 25915 dagar) har Moderaterna vunnit ett svenskt val. I valet 2002 fick de 15 procent av rösterna mot 40 procent för Socialdemokraterna. 2006 har Moderaterna 26 procent av rösterna – partiets bästa resultat sedan 1928 (!). Ett vinnande koncept är väl.. just ett vinnande koncept och… varför då bråka undrar man?…

Man kan anta att istället för att visa Fredrik Reinfeldts eventuella inkompetens  så åskådliggör ”svekdebatten” och anklagelserna om reinfeldts s.k. nya “modifierade socialdemokrati” en stor dos okunnighet blandat med en viss arrogans från näringslivet och Timbros sida. De tycks glömma att den politiska logiken är väsensskild från näringslivets regler och de ideologiska uppfinnarnas värld.  

För modern politik handlar om kompromisser. Kompromisser inom partiet, kompromisser partier emellan (i synnerhet i en koalitionsregering), kompromisser med intressegrupper. Listan över ställningstaganden är oändlig och sammanhangen komplexa. Minsta felsteg blir en potentiell angreppsvinkel för oppositionen. Men viktigare än allt detta är att det i vår demokrati alltid finns en allt överskuggande konsideration, – det politiska mandatet. Reinfeldts mandat för radikala politiska förändringar av de s.k. välfärdssystemen är minst sagt svagt. Han röstades fram med en minimal marginal trots ett antal svåra strategiska missar från Perssonregeringen (byggandet av en herrgård var ju halvpopulärt). Dessutom röstades han fram tack vare sin, i de viktigaste frågorna, systempositiva grundsyn.

Mot denna bakgrund är Reinfeldt lågmälda ledarstil och konfrontationslösa politiska linje inte bara förståelig utan även strategiskt riktig. Han har läst på Bildts hemläxa och lärt den utantill. Han har förstått att vägen framåt börjar med ett litet steg. Detta i stark kontrast till den ”Stora Steget”-politik  á la Mao som karakteriserade såväl Carl Bildts tid som statsminister som Lars Tobiessons och Bo Lundgrens därav uppkomna tid i opposition.

Reinfeldt är en politiker som lärt sig av tidigare misstag. Nu återstår bara att se vad Mona har lyckats snappa upp under sina 12 år i Perssons närhet…